Nu har pappa Per vart borta i fem dagar. Två dagar kvar. Som vi längtar! Det är underbart med barn och deras energi, allt skratt och bus fyller en verkligen med liv, men OJ vad jag beundrar ensamstående päron. Hur fixar man det? Man lägger ju toleransnivån rätt högt när man är själv och det fungerar faktiskt bra.
Men kvällarna. Phu. Klockan är sju och mitt goa monster vill inte sova. Jag sitter bredvid sängen och kämpar i en timme. Då börjar hon trycka på min näsa och gapskratta. Vad gör man? Jo, man skrattar också:) Lilla skitunge.
I midsommar var vi i Bollnäs hos Sara, Birger, Emma och Viktor. Supermysigt att umgås lite och att få lite kvalitetstid tillsammans. Vi träffade Ecca, Karin, Sandra och Sussa. Alla med familjer nuförtiden... Längesen!
Igår em kom vi hem och dag har vi haft mammagrupp. Alla små liv har växt och blivit så stora och fina. Härligt att se. Immorn blir det IKEA och inhandling av nödvändiga ting och på Onsdag kommer Pappa Per!!!!!!! Som vi längtar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar